Det är de långa grusvägarna och det djupa ljudet av en dieselmotor som inleder Jonna Gustafssons berättelse om hur hennes skogliga äventyr och karriär började. Från det att hon mer eller mindre kunde sitta själv så fann man henne bredvid pappa Pelle i timmerbilen, det var bland det bästa hon visste. Morgondimman, världen utanför rutorna som långsamt vaknade, doften av skog som följde med in varje gång dörren öppnades ute vid ett avlägg.
– Jag blev nästan arg om pappa inte väckte mig när han skulle åka på morgonen. Han försökte ju vara snäll och låta mig sova, men jag ville verkligen med i timmerbilen, skrattar Jonna. Jag följde med så ofta jag fick, på lov och på lediga dagar också senare när jag börjat skolan. Att få sitta högt, se landskapet passera och följa arbetet ute i skogen var alltid spännande.
Pappa Pelle körde först timmerbil och nu även stolpbil sedan många år tillbaka. Genom honom fick Jonna tidigt syn på något som hon i dag tycker är en av de mest spännande delarna med Rundvirke Skogs arbetssätt – att se mer än timmer och massaved. Och det intresset stannade inte i passagerarsätet. Efter gymnasiet arbetade hon en period i Norge innan hon utbildade sig till yrkesförare hemma i Sverige. Målet var tydligt redan då – hon ville köra timmerbil. Och så blev det också.
Under många år var det skogen från förarsätet som gällde – först i flisbil, sedan i timmerbil. Samtidigt växte intresset för själva skogsbruket. För att förstå mer valde hon att lägga en skoglig utbildning vid Gammelkroppa skogsskola i Värmland på meritlistan.
Från tidiga morgnar i timmerbilen till mötet med skogsägare
Efter utbildningen på Gammelkroppa blev det timmerbil igen, och under åren bakom ratten fick hon nu också själv möjlighet att köra en del stolptransporter ut till projekt där virket skulle användas. Det blev ett annat sätt att se på råvaran.
– Det var alltid lite extra roligt när man fick köra stolp. Det var allt från Stockholms skärgård till skidbacken i Branäs – specialkörningar som gav en tydligare bild av vart specialsortimenten faktiskt tog vägen.
Det handlar inte bara om att avverka eller transportera. Det handlar om att förstå vad skogen kan bli, säger Jonna.
Jonna Gustafsson, virkesinköpare och skoglig rådgivare på Rundvirke Skog AB
När Jonna pratar om skogen återkommer hon flera gånger till samma sak – helheten.
– Det handlar inte bara om att avverka eller transportera. Det handlar om att förstå vad skogen kan bli, säger Jonna.
Ett nytt kapitel – men fortfarande i skogen
Den bredare förståelsen för skogsbruket väckte ett ännu större intresse för helheten runt råvaran. Under en ganska lång föräldraledighet med två små barn fanns det tillfälle att reflektera över arbetet med lite distans. Med den skogliga utbildningen i bagaget och erfarenheterna från åren i timmerbilen började tankarna kretsa kring om det gick att kombinera det hon alltid trivts med: skogen, variationen och människorna – men komma närmare själva besluten och relationerna.
När tjänsten som virkesinköpare och skoglig rådgivare hos Rundvirke Skog dök upp skickade hon in en ansökan.
– Jag är väldigt tacksam att jag fick chansen. Det känns jättebra. Starten blev också så varm och bra, bättre än jag vågade hoppas – redan innan första arbetsdagen började kollegor höra av sig och hälsa välkommen, det betydde mycket. Man kände sig välkommen innan man ens hade börjat. Jag vill säga att det känns så … ja, familjärt här. Det känns helt genuint att kollegorna hjälper varandra och delar erfarenheter.
Att få vara rådgivande i skogsägarens utmaningar
En tid nu har Jonna arbetat med och lärt känna skogsägare och entreprenörer i norra Västmanland och södra Dalarna. Det är ett arbete som rymmer mycket av det hon beskriver att hon alltid trivts med – att vara ute, träffa människor och få följa utvecklingen över tid. Men det finns också något annat som hon fastnat för – att hjälpa skogsägare att se möjligheterna i sin skog.
I rollen som virkesinköpare handlar dagarna om betydligt mer än att köpa virke – det handlar om att lära känna människor, förstå deras mål med skogen och hjälpa till att fatta beslut som fungerar både här och nu, och längre fram. Det är också det som lockar Jonna, att få följa kedjan – från skogsskötsel och gallring till att se vad råvaran faktiskt blir till sen, och vilken betydelse skogen har för markägaren.
Livet hemma på gården
När arbetsdagen är slut väntar ett annat tempo hemma i Riddarhyttan men det blir fortfarande en del skogssnack hemma vid köksbordet, då sambon Jonte kör timmerbil. Jonna och familjen bor på en liten gård i skogen – precis så som hon alltid velat ha det. Just nu kretsar mycket kring barnen. De är ett och två år och dagarna fylls av familjeliv, projekt hemma och planer framåt. Hemma på gården pågår just nu förberedelser för nästa projekt – kor. Dels för att hålla markerna öppna, dels för att det faktiskt varit en gammal dröm länge. Tidigare har hon haft både hästar och grisar, och drömmen om fler djur finns fortfarande kvar.
– Jag vill gärna ha grisar igen någon gång. Och kanske höns. Men man får ta en sak i taget.
Hon beskriver sig själv som en naturnära tjej. Någon som trivs bäst nära familjen, gården och det enkla. Det är nog därför det känns så naturligt för henne att vara där hon är i dag.
– För mig har skogen egentligen aldrig varit något man åker till, den har funnits med hela tiden – först från passagerarsätet i timmerbilen, senare bakom ratten och i dag i mötet med skogsägare och besluten som formar nästa steg. Det hela känns så meningsfullt, avslutar Jonna glatt. Och geografin har jag ju jättebra koll på redan från min tid bakom ratten – jag har ju kört till nästan varenda såg och pappersbruk i Mellansverige, och jag känner till kurvorna på nästan alla små grusvägar i området.
Jaa, och för oss känns det väldigt roligt att Jonna nu är en del av Rundvirke Skog och vårt fortsatta arbete nära skogsägarna i området.
Vill du komma i kontakt med Jonna? Du hittar kontaktuppgifter till henne och alla hennes kollegor här.
Dela gärna med dig!